För första gången har Clara rullat över från mage till rygg helt själv!
Våran söte tös !
Bilden är tagen direkt efter som hon rulla runt.
Tavla - Shabby Chic
Gjorde denna tavla idag :)
Blev väldigt nöjd faktiskt !
3 bloggar i 1.
Som vissa kanske vet så har jag flera bloggar.
Det som jag har på Pralin måste följa samma tema, så där skriver jag bara om familjen.
Sen har jag en pysselblogg och så har jag denna blogg.
Och i denna blogg så samlar jag alltihop :)
Vissa vill bara läsa om pyssel och vissa vill bara läsa om familjen och vissa vill läsa allt :)
Så i denna blogg är det allt i ett !
Jag kom att tänka på en sak förut när jag satt på fejjan, det är att jag har blvit en sådan som många säger " Hon skriver bara om sina barn" hahaa ! Men det är svårt att inte göra det :D dom är en sådan stor del av mitt liv så det blir lätt så :)
Idag var vi för övrigt på tulavippan, idag var det sista dagen som dom hade öppet i gagnef, mne dom skulle tydligen öppna i folkketshus sen om jag förstod det rätt...
Iaf så gjorde jag jättebra fynd !
Det var jättemånga som hade halva priset på allt, så oj vad jag fynda :D
Marcus tyckte iofs bara att det var en massa skit :P
Men han ska få se när det blir klart :)
Det som jag har på Pralin måste följa samma tema, så där skriver jag bara om familjen.
Sen har jag en pysselblogg och så har jag denna blogg.
Och i denna blogg så samlar jag alltihop :)
Vissa vill bara läsa om pyssel och vissa vill bara läsa om familjen och vissa vill läsa allt :)
Så i denna blogg är det allt i ett !
Jag kom att tänka på en sak förut när jag satt på fejjan, det är att jag har blvit en sådan som många säger " Hon skriver bara om sina barn" hahaa ! Men det är svårt att inte göra det :D dom är en sådan stor del av mitt liv så det blir lätt så :)
Idag var vi för övrigt på tulavippan, idag var det sista dagen som dom hade öppet i gagnef, mne dom skulle tydligen öppna i folkketshus sen om jag förstod det rätt...
Iaf så gjorde jag jättebra fynd !
Det var jättemånga som hade halva priset på allt, så oj vad jag fynda :D
Marcus tyckte iofs bara att det var en massa skit :P
Men han ska få se när det blir klart :)
Tilda docka till barnvagn.
Nu har jag varit i pysselfarten igen!
Denna gången blev det två stycken tilda dockor som barnen kan kolla på i vagnen, sydde även in en bjällra så att dom låter :)
Siljansnäs.
Nyss hemkommna från Siljansnäs.
Känner mig ganska slut i kroppen, har varit förskyld ett par dagar nu så ddet tar på krafterna.
Har varit en skön och trevlig dag tillsammans med mormor som var så söt och bjöd oss på lunch. Det tackar vi så mycket för!
Marcus & Vilda sussar lite innan det är dags att åka.
Sen var det dags att väcka Clara
Framme !
Älskar verkligen utsikten!
Goood morgon !!
Så just nu har dom sovit i ca 11 timmar, skönt :)
Vi har då haft tur med nätterna, och det är helt underbart att dom kan sova så länge!
Idag ska vi åka till siljansnäs och luncha med mormor, ska bli så roligt har sett fram mot det i flera dar!
Vad jag kan komma ihåg så har nog jag aldrig varit där förut.
Jag sa det till marcus igår att vi måste bli bättre på att ta oss ut lite, se oss om lite mer. Inte bara åka till Borlänge jämt och ständigt.
Vi har börjat kolla på dopdagar och vart vi ska hi hade tänkt ha i mockfjärd, för det är många från min sida som ska upp om ett par veckor och då skulle det vara perfekt att ha här, men då fanns det ingen plats på vandrar hemmet för marcus släkt !
Så det lutar ju mot att vi kommer ha dop neråt landet, blir lättare för släkten, men tråkigt på ett sätt för då blir det ju inga kompisar som man kan bjuda..
aja det blir nog bra :)
Ska snart gå ner och väcka Clara så att hon får lite mat i sig innan vi måste åka :)
Det ska packas väskor och bytas om och det tar en stund innan vi kan åka, så lär börjas i tid, det va inte som förr när det bara va att ta med sig plånbok och mobil och sen sätta sig i bilen.
NU är det nappar, filtar, ersättning, flaskor, blöjor, servetter mm.
Så det tar en stund :)
Natti Natti.
Jag kom på att för cirka en vecka sen att vi har inga särskilda rutiner när det gäller barnen.
Med läggning, matning mm.
Men sen så har det vari fullt upp och vi har försökt sätta oss in i våra roller som föräldrar och lära känna våra barn.
Så nu har vi börjat med rutiner och håller ganska hårt i dom.
Vid läggning när vi gör sista blöjbytet så har vi på lite babyolja med lavendel och gör lite spädbarnsmassage. Byter om till pyjamas Sen blir det lite ersättning och efter det brukar dom somna i famnen. Clara vill gärna vara med och vaknar efter en liten stund men somnar om igen efter ca en halvtimme – timme.
Många undrar om vi har haft det jobbigt och helt ärligt, nej det har vi inte.
Våra barn är väldigt snälla av sig, många som träffar barnen frågar om dom alltid är så lugna och för det mesta är dom det. Om dom är ledsna så är det för att dom vill ha mat.
Vilda har börjat det sista att vara ledsen när hon är trött också men det går ganska fort att få henne till ro.
Barnen sover hela nätterna och har gjort det ända från första stund och det är verkligen guld värt för oss!
I början väckte vi dom var fjärde timme för att de på BB sa att vi skulle göra det.
Men när vi hade varit hemma en vecka så lät vi dom få sova, för dom höll ju ändå vikten. Så varför väcka dom då?
Nu har jag precis lagt Vilda i sängen.
Nu när vi har varit lite mer nogranna med rutiner så sover barnen från ca 21- 23 tills 6-9 på morgonen. Sen efter att dom vaknat så vill dom ha mat och när dom är mätta så antingen sover dom lite till eller så är de vakna ett par timmar och sen sover igen.
Så det här med rutiner är ganska bra, det märks skillnad när vi har rutiner och inte.
Det känns som att jag har mycket mer tid nu. Så nu gäller det att hålla dom och det mår nog barnen bäst av också.
Clara rulla över från mage till rygg!
Ingen tumme för Clara, här är det fingrar som gäller!
Vilda låg i sin säng och sov.
Marcus var i Vansbro för att besikta bilen & jag hade ont i huvudet så ville vila lite.
Men Clara var så pigg så visste inte vad jag skulle göra. Tog i alla fall med henne till sängen så hon kunde vila lite med mig, jag ligger och blundar och hör hur hon smaskar för fulla muggar, tittar upp och får se en klarvaken Clara med fingrarna i mun. Blev så full i skratt och kameran låg precis vid sängen, tur för mig för detta kommer jag alltid minnas !
Vilda har hittat tummen!
Vilda har hittat tummen, vi har sett att det har varit på gång länge men nu så missar hon nästan aldrig. Första gången som jag såg att hon hitta tummen själv var i hennes morfars famn, fram med kameran!
På besök i Laknäs.
Varje år åker min mormor upp till Laknäs och firar semsester, i år stannar hon i 3 veckor så att vi kan ses så mycket som möjligt. Igår var vi där och med barnen och deras moster för att äta lunch och umgås.
Utsikt över Siljan
Gammelmormor & Clara
Gammelmormor & Vilda
Fick lära oss att ha Vilda på armen om hon hade lite ont i magen av en här i Mockfjärd. Vilda är full i gaser så det hjälper, sen tycker hon att det är väldigt roligt att dingla i famnen.
Föresten så har Vilda gått om Clara i vikt. När dom föddes skillde det 1 kilo på dom, nu har Vilda gått om med 300g.
Clara sussar på pappas arm.
Vilda.
Amning.
Ja det har verkligen varit fullt upp den senaste tiden, försöker bli bättre på att blogga och uppdatera er lite, men hinner istort sätt bara sätta mig vid datorn innan någon av döttrarna vill något.
Men jag har mer tid nu än för ett par veckor sen, då såg mina dagar ut så här. Vakna, ta upp båda barnen och amma, gå ur sängen , gå till köket och fylla en tillbringare med vatten, sätta sig i soffan och fortsätta amma. Och där satt jag tills vi skulle lägga oss igen.
Jag hade ingen aning om att amning kunde vara så jobbigt!
Första dagarna på BB så fick vi ge dom lite ersättning, för att mjölken inte räckte till. För mig kändes det väldigt jobbigt att vi var tvungna att ge dom det. Ja kände mig som en dålig mamma, att dom gillade ersättningen mer än mig, men jag tänkte att om ett par dar blir det säkert bättre. Vi kom hem och det blev inte bättre, vi var tvungna att fortsätta att ge dom lite ersättning efter att dom hade ammat. Oh va det var jobbigt för mig! Jag bodde verkligen i soffan och försökte få igång amningen .
Värst var att först dubbelamma jag båda, sen efter en kvart ville den ena ha mer, och den andre sov. Så mata den första och när den var klar vakna den andre och ville ha, och så där kunde det hålla på hela långa dagen.
Sen efter fem veckor så var vi på BVC och jag talade om att jag tyckte det var jobbigt. Marcus tyckte också att det var jobbigt, han tyckte det var bättre att vi bara skulle använda oss av ersättning. Dom blev nöjda och mätta av det och jag skulle inte behöva sitta så mycket. Men det var ju inte det jag ville, jag ville verkligen amma.
Då sa läkaren som var där just då att det är inget fel i att ge dom ersättning, och om jag vill så kan jag amma när jag känner för det, om det finns en lugn stund på dagen som jag kan slappna av på. Att dom kan äta ersättning för att bli mätta och amma för att jag tycker det är mysigt och för att vara nära.
På ett sätt var det jätteskönt att hon sa så, jag fick inte lika mycket press på mig. Och att det var helt okej att använda ersättning, jag är ingen dålig mamma för det.
Så när vi kom hem så ammade jag som vanligt och gav ersättning efteråt om det behövdes, men nu när nappflaskan åkte fram så hade jag ingen ångest längre.
Det kändes skönt att sluta bråka med barnen vid bröstet och dom blev så nöjda efter att dom blivit riktigt mätta.
Och efter ett par dagar så funkade amningen mycket bättre, jag kan amma mycket mer än förr och det tror jag beror på att jag släppte pressen på mig själv. Våra barn är väldigt hungriga av sig och äter mycket så nappflaskan kommer fram ibland men det känns inte ”fel” längre. Jag är bara glad att dom får i sig bröstmjölk över huvudtaget.
Jag ser inget fel i att använda ersättning och det gjorde jag inte innan vi fick barnen heller, men precis i början när jag blev mamma så fick jag en helt annan syn på det. Jag ville verkligen amma, jag ville ge det bästa till våra barn. Och när ersättningen togs fram så var det nära flera gånger att jag började gråta. Men efter allt stöd från BVC så kändes det mycket bättre.
Och jag ser på våra barn att dom är så himla nöjda och jag mår mycket bättre av att se dom nöjda och mätta än skrikiga och hungriga.
Clara koppmatas
Clara flaskmatas av moster
Förlossningsberättelse.
Förlossningsberättelse.
Nu så är jag äntligen klar med min förlossnings berättelse.
Onsdag den 6 April.
Denna dag var det dags att åka in på en intim undersökning, för att se om jag var mogen för att föda. Läkaren hade inte sagt att det kunde hända att vi fick stanna kvar men vi misstänkte att det kunde bli så, därför tog vi med oss BB väskan.
Och sagt och gjort, jag blev inlagd. Läkaren sa att tappen var centrerad och att de tänkte försöka sätta igång mig, eftersom att det inte var bra för tvillinggravida att gå över tiden.
De tänkte först försöka med att jag skulle få en ballong som skulle sitta i högst 24 timmar.
” 24 timmar ?! Hoppas att det sätts igång innan det, så länge orkar inte jag vänta”
Åh vad nervöst det var!
Snart skulle jag få se mina barn!
Vi gick ut i bilen och hämtade väskorna sen in på avdelningen för oförlösta, där fick vi ett rum som jag skulle dela med en annan, hon blev inte så lång varig i mitt rum, eeh…
Minns ni att jag berätta att Marcus tycker att jag snarkar så väldigt illa?
Jag hade tydligen inte slutat med det när jag var på sjukhuset, så jag vakna en gång av att en sköterska kom in och min rumskamrat fråga efter öronproppar. Dagen efter byte hon rum.
Så vill man få ett eget rum i Falun så är det bara att börja snarka!
Tyckte väldigt synd om henne som fick stå ut med mig, men eftersom hon byte rum så fick Marcus dela rum med mig istället för att han skulle få sova på patienthotellet, och det tyckte ju såklart jag var väldigt bra.
Efter att vi hade hämtat väskorna och blivit visade rummet som vi skulle ha så var det dags för en undersökning och sen skulle de sätta in ballongen. När vi kom till undersökningsrummet så står fyra stycken och kollar på mig. Behövs det så många för att sätta in n ballong ? tänkte jag.
- Hejsan! Vi har några här som gärna vill vara med på din undersökning och kanske få känna lite själva och sen vill dom gärna s hur man sätter in en ballong eftersom dom inte gjort det förut, är det okej?
- Ehh.. aaa jo det är det väl.
Oj va jobbigt, jag tycker redan att det är jobbigt att behöva sitta i gynstolen inför EN person, nu står det fyra stycken och ska kolla.. aja bara att ta djupa andetag. Och så började läkaren att känna efter tappen. Och jag vet itne vad hon gjorde men fy faaan va ont det gjorde, jag hade jättesvårt att inte röra mig, ”Andas, andas” tänkte jag men det var inte det lättaste.
- Jaa , då så vill en tjej här testa också.
Helvete inte igen! Djupt andetag och så började det om, jag kan verkligen inte beskriva smärtan, men jag hade hellre velat att en kniv kördes upp och krafsa runt i musen än att göra en till undersökning. Till slut var det över, trodde jag…
- Nu ska vi föra in ballongen, sa läkaren och förklarade hur den skulle sitta och vad den gjorde för nytta.
Så här funderar det, ballongmetoden innebär att man för in en kateter – en mjuk plastslang – med en specialballong fäst i ena änden genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Sedan fylls ballongen med koksaltlösning. Ballongen trycker mot livmodermunnen vilket får en påverkan på de hormoner som hjälper till att starta förlossningen. Barnmorskan snurrar på slangen var trettionde minut och får på så sätt värkarna att starta och modermunnen att öppna sig. Slangen ramlar ofta ut av sig själv när modermunnen öppnat sig 3-4 centimeter, i annat fall tar man ut den. Därefter tar man hål på fosterhinnorna för att få i gång värkarbetet. Ofta ger man också ett värkstimulerande dropp.
Det lät ju bra tyckte jag så upp for ballongen och så var det bara att vänta på att den antingen skulle åka ut av sig självt eller att den skulle tas ut dagen efter.
Ballongen åkte ut efter ca fyra timmar och då sa en sköterska där att det var jättebra och att det skulle göras en ny undersökning på morgonen för att se om jag hade öppnats så mycket att de kunde ta hinnorna. Så resten av kvällen satt vi på rummet och löste knep&knåp, det fick tiden att gå lite fortare, sen gick vi till matsalen emellanåt och fikade lite. Sen var det dags för Marcus att gå till patienthotellet så vi båda kunde vara utvilade inför den stora dagen imorgon.
”Imorgon får vi säkert våra barn!” sa jag till Marcus och sedan en godnattkyss innan vi gick åt varsitt håll.
7:e April
Nu på morgonen så skulle jag göra en undersökning för att se om ballongen hade gjort sitt.
Barnmorskan hämtade mig och sa att läkaren kunde ta emot mig, jag och Marcus går in i undersökningsrummet och där inne är det ett annat gäng än de som jag hade dagen innan, även denna gång va det en till som ville ”testa på” att undersöka mig. Jag kläde av mig och la mig på britsen.
- Mmm , då ska vi se om ballongen har hjälpt något, sa läkaren.
Jag tog ett djupt andetag och så va undersökningen igång, jag hade nästan glömt hur ont det hade gjort dagen innan men nu fick jag uppleva den igen. Fy fan.
- Är det okej om hon får testa också?
- Mhmm. Djupa andetag och så var det dags igen, men denna gången gick det bättre, tror hon såg hur jävla ont det gjorde så hon va lite försiktigare.
Ballongen hade inte hjälpt något alls, läkaren sa också att hon trodde att ballongen inte hade suttit där den skulle men hon visste inte rikigt. Så nu var det dags för en ny metod, prostaglandingel. Om livmoderhalsen är omogen får du ett gel med hormonet prostaglandin som förs upp i slidan. Det fungerar så att livmoderhalsen mognar. Vanligtvis fortsätter man sedan med ett hormonstimulerande dropp. Därefter kan förlossningen fortsätta på vanligt sätt.
Jaha men det lät ju bra tyckte jag, och så fick jag den och även denna skulle sitta i högst 24 timmar. Hoppas det kommer igång tidigare tänkte jag.
Så resten av dagen så kollade vi lite på tv på rummet, nu hade min rumskompis flyttat ut och Marcus fick flytta in, så resten av dagen tittade vi på tv och försökte vila så mycket som möjligt. På kvällen gjordes ctg i två timmar och jag kunde känna av en del sammandragningar, men mer än så blev det inte, inga barn denna dagen heller.
8:e April
Samma som dagen innan så var det dags igen för ytligare en undersökning för att se om de kunde ta hinnorna nu.
Vi steg in i undersökningsrummet och samma procedur utfördes denna gången som innan och ont som fan gjorde det även denna gång. Men nu sa läkaren att vi kunde packa ihop våra saker och bege oss till förlossningen! ÄNTLIGEN ! Nu börjar det hända grejer!
Ohh va nervöst det var att gå med väskorna upp till förlossningen, nu kunde jag verkligen känna hur mycket jag längta tills dom äntligen var här!
På förlossningen blev vi varmt mottagna och det var så många som ville komma in och prata med oss och vara med vid undersökningar just bara för att vi skulle ha tvillingar.
Man känner sig lite extra speciell när man väntar tvillingar.
Nu skulle barnmorskan ta hinnorna på mig, detta förklarade dom så bra. Jag var väldigt nervös så fort dom skulle testa något nytt på mig, jag har ju aldrig vart med om det förut och vet inte alls vad jag har att vänta mig. Så här fungerar det att ta hål på fosterhinnorna.
Hålet görs antingen med ett instrument eller med ett finger. Fostervattnet rinner ut och barnets huvud sjunker ned och pressar mot livmoderhalsen. Det gör att värkarna sätter i gång precis som när vattnet gått på naturlig väg.
Det varierar hur lång tid det tar från det att hinnorna spräckts tills dess att värkarna kommer i gång. Ibland behöver man komplettera med värkstimulerande dropp. Den här metoden gör ofta att sammandragningarna blir häftigare.
När de barnmorskan skulle göra detta på mig så erbjöd hon mig lustgas, vilket jag gärna tog, men det hjälpte inte alls, jag kunde inte slappna av och det gjorde så förbannat ont.
Efteråt sa barnmorskan att jag inte alls egentligen var tillräckligt öppen för att ta hål på hinnorna, tappen var så långt bak fortfarande så det var därför det gjorde så ont, för att dom försökte dra fram den. Men hål på hinnorna blev det i alla fall.
Mycket ska man genomlida.
Kan tycka att det var lite dålig kommunikation mellan barnmorskorna och läkaren, om det var så att jag inte alls var redo egentligen för att ta hinnorna men men nu var det i alla fall gjort och snart får jag se mina barn!
Under alla undersökningar stod Marcus vid mitt huvud, krama min hand och försökte vara ett stöd för mig, han var helt underbar. Men jag märkte inte så mycket av det men det var skönt att han var där hos mig.
Nu var det dags att kolla bebisarnas hjärtljud, allt såg fint ut.
Ingenting hände med att ta hinnorna så nu var det dags för nästa grej, hormondropp.
Värkstimulerande dropp ges om livmoderhalsen är mogen. Droppet innehåller hormonet oxytocin och ges intravenöst, det vill säga direkt in i en blodåder.
Så då började dom med att ge mig 15ml/h. Sen skulle de ge mig mer om det inte hjälpte, jag frågade hur mycket dom brukar ge.
- Jaa , det är lite olika men vi brukar inte ge mer än 100ml/h.
Det slutade med att de gav mig 120ml/h och inget hände.
Nu började jag bli riktigt trött på alla igångsättningar och på att inget hände. 12 timmar hade jag i droppet och var hela tiden kopplad till en ctg maskin som mätte verkar och barnens hjärtljud.
Till slut kom en läkare in och gjorde en intimundersökning, igen, och det hade inte hänt något överhuvudtaget!
- Nää Veronica, nu tar vi beslutet om att det blir kejsarsnitt.
Gud mitt hjärta flög upp i halsen, det var verkligen det sista jag ville göra. Barnmorskan lugnade mig, hon var så duktigt, henne gillade jag väldigt mycket.
Narkosläkaren kom in och ställd lite frågor och förberedde mig på vad som skulle hända.
Så ca 20 minuter senare rullade barnmorskan och undersköterskan iväg mig mot operationssalen. Oj va stort det var! Och ljust, och vilka maskiner! Det var lite mäktigt att vara därinne faktiskt. Men usch va rädd jag var!
Jag flyttades över från sängen till operationsbordet, oj va smalt det var, trodde nästan att jag skulle ramla ner från det. Såg på klockan, snart midnatt.
Jag rullade över på sidan och kutade ryggen när narkosläkaren skulle lägga lokalbedövningen, han stack mig en gång, två gånger, tre gånger, fyra gånger. . .och jag som är så nålrädd, det verkade aldrig ta slut, plus att jag hade nålar i varje hand nu och det var hur många sladdar och kablar fäst vid mig nu så jag vågade knappt röra mig så det kändes inte så jättebra när narkosläkaren till slut bad mig att sätta mig upp för att han inte kunde lägga bedövningen när jag låg ner, så upp skulle jag ta mig med alla sladdar och kablar som tycktes nästan fastna i varandra. Tills slut satt jag på kanten och kutade ryggen allt vad jag kunde, han stack mig en gång, två gånger, tre gånger, AJ fan vad ont det gjorde! Jag ryckte till fast att jag försökte för allt i världen att hålla emot.
- Pirrar det i höfterna eller benen?
- Nää , det gjorde bara jävligt ont.
Och så fortsatte han sticka ett par gånger tills han tillslut sa.
- Nää du Veronica, du får ta och sova en stund, jag hittar inget ställe att lägga lokalbedövning på.
Panik! Det här va det allra sista jag ville! Jag ville verkligen inte bli sövd! Tänk så vaknar jag inte upp igen? Tänk om jag inte tycker att det känns som mina barn? Nää det här blir inte bra, det här vill jag bara inte!
Jag bröt ihop, jag blev helt enkelt för rädd, allt som jag hade gjort, alla igångsättningar, alla beslut, kejsarsnitt, ALLT! Det var inget av det jag egentligen ville som jag ändå fick lov att göra.
Jag såg på Marcus och han försökte verkligen trösta mig, men jag kunde se hur rädd han var och hur synd att tyckte det var om mig.
Marcus fick inte vara kvar i rummet medans dom skulle skära i mig men han fick komma in så fort dom var ute. Till slut hade jag lugnat ner mig, och dom började förbereda för snittet, upp med skynket, sterilisera, på med plast på magen. Narkosläkaren stod över mig och berätta vad dom gjorde bakom skynket.
Marcus och jag sa hej då till varandra och när han var ute så skull dom börja.
- Nu Veronica så kommer du sova om 2 sekunder, ta två djupa andetag.
Jag försökte verkligen kämpa emot samtidigt som jag tog djupa andetag, men det gick inte att stå emot. Allt blev svart.
9:e April
Jag vakande och rök till, jag hade svårt för att förstå vart jag var.
Oh va konstig jag kände mig, allt va suddigt och allt tycktes snurra. Jag kände mig full.
Min barnmorska stod där vid mig och höll upp min kamera framför mig.
- Du har fått två små flickor! Grattis!
Hon höll upp kameran och där var dom på Marcus bröst. Guud vilken känsla! Jag började gråta av lycka! Va fina dom är! Och vad lycklig jag var för att kunna känna att det var mina barn, jag kunde knappt vänta på att få se dom. Jag trodde jag skulle få åka dit med en gång, men jag var inte riktig i det skicket. Jag somnade.
Jag vaknade från och till i ett par timmar, sen kom barnmorskan och någon mer för att ta mig till Marcus och mina barn. Jag var fortfarande jättetrött, och väldigt groggy.
När jag rullades in på rummet så fick jag se Marcus hålla i något, oh det var mitt barn!
Jag fick båda barnen på bröstet, oh vilken lycka! Det går inte ens att beskriva!
Vilken känsla det var, helt otroligt! Att försöka förstå att det är just dom två som varit i min mage var nästan helt omöjligt att förstå.
Marcus passade på att diskutera namn när jag var groggy, och vi hade pratat lite om vad vi ville ha. Tvilling 1 var väldigt livlig i magen och Marcus ville gärna att om det var en tjej att hon skulle heta Vilda, och det passade han på att ta upp nu också. Jag förstod inte så mycket så det blev bra, Vilda fick det bli. Och jag tycker faktiskt att det passar väldigt bra, hon var otroligt vild i magen och hon var tydligen alldeles vild när hon kom ut också.
Sen var det ju en till som skulle ha namn också, men det funderade vi i flera dar på.
Det förstå jag tänkte på när jag såg henne att hon hade så stora ögon, barnmorskorna hade också tänkt på det och tyckte hon skulle hete Tindra, men en kompis barn heter de så det går ju inte.
Jag pratade med min syster i telefon och hon frågade om vi hade kommit på något namn än, vilket vi inte hade gjort.
- Clara?
- Oh Clara ! Det passar ju jättebra, hon har ju så stora klara blå ögon. Jag la fram Clara som förslag till Marcus, han var lite tveksam och ville gärna ha Alva. Men till slut blev det Clara.
Välkomna till Världen!
