Ja det har verkligen varit fullt upp den senaste tiden, försöker bli bättre på att blogga och uppdatera er lite, men hinner istort sätt bara sätta mig vid datorn innan någon av döttrarna vill något.

Men jag har mer tid nu än för ett par veckor sen, då såg mina dagar ut så här. Vakna, ta upp båda barnen och amma, gå ur sängen , gå till köket och fylla en tillbringare med vatten, sätta sig i soffan och fortsätta amma. Och där satt jag tills vi skulle lägga oss igen.

Jag hade ingen aning om att amning kunde vara så jobbigt!

Första dagarna på BB så fick vi ge dom lite ersättning, för att mjölken inte räckte till. För mig kändes det väldigt jobbigt att vi var tvungna att ge dom det. Ja kände mig som en dålig mamma, att dom gillade ersättningen mer än mig, men jag tänkte att om ett par dar blir det säkert bättre. Vi kom hem och det blev inte bättre, vi var tvungna att fortsätta att ge dom lite ersättning efter att dom hade ammat. Oh va det var jobbigt för mig! Jag bodde verkligen i soffan och försökte få igång amningen .

Värst var att först dubbelamma jag båda, sen efter en kvart ville den ena ha mer, och den andre sov. Så mata den första och när den var klar vakna den andre och ville ha, och så där kunde det hålla på hela långa dagen.

Sen efter fem veckor så var vi på BVC och jag talade om att jag tyckte det var jobbigt. Marcus tyckte också att det var jobbigt, han tyckte det var bättre att vi bara skulle använda oss av ersättning. Dom blev nöjda och mätta av det och jag skulle inte behöva sitta så mycket. Men det var ju inte det jag ville, jag ville verkligen amma.

Då sa läkaren som var där just då att det är inget fel i att ge dom ersättning, och om jag vill så kan jag amma när jag känner för det, om det finns en lugn stund på dagen som jag kan slappna av på. Att dom kan äta ersättning för att bli mätta och amma för att jag tycker det är mysigt och för att vara nära.

På ett sätt var det jätteskönt att hon sa så, jag fick inte lika mycket press på mig. Och att det var helt okej att använda ersättning, jag är ingen dålig mamma för det.

Så när vi kom hem så ammade jag som vanligt och gav ersättning efteråt om det behövdes, men nu när nappflaskan åkte fram så hade jag ingen ångest längre.

Det kändes skönt att sluta bråka med barnen vid bröstet och dom blev så nöjda efter att dom blivit riktigt mätta.

Och efter ett par dagar så funkade amningen mycket bättre, jag kan amma mycket mer än förr och det tror jag beror på att jag släppte pressen på mig själv. Våra barn är väldigt hungriga av sig och äter mycket så nappflaskan kommer fram ibland men det känns inte ”fel” längre. Jag är bara glad att dom får i sig bröstmjölk över huvudtaget.

Jag ser inget fel i att använda ersättning och det gjorde jag inte innan vi fick barnen heller, men precis i början när jag blev mamma så fick jag en helt annan syn på det. Jag ville verkligen amma, jag ville ge det bästa till våra barn. Och när ersättningen togs fram så var det nära flera gånger att jag började gråta. Men efter allt stöd från BVC  så kändes det mycket bättre.

Och jag ser på våra barn att dom är så himla nöjda och jag mår mycket bättre av att se dom nöjda och mätta än skrikiga och hungriga.

Clara koppmatas

Clara flaskmatas av moster