Nu har babe & jag gått ut med att vi ska bli föräldrar i april :)
Det är väldigt spännande men samtidigt har man lite panik attacker
"Vad har vi gjort ? Vi kommer ALLTID att ha ett barn att ta hand om ! "
Känner att pressen ökar från mitt håll , det är så mkt jag måste tänka på .
Först måste vi bli klara med alla rum i huset , känns som att det inte kommer finnas så mkt tid till renovering sen.
Fixa iordning badrummet , göra klart i köket , toan på övervåningen , vardagsrummet , garderoben och ett sovrum och så ett barnrum. Shit hur ska vi hinna ??
Tydligen så är det något med skyttar att när man tröttnar på något så gör man något annat ett tag tills man tröttnar på det och så vidare .... Känner att det stämmer in på mig.
Har verkligen börjat i ALLA rum ! Så fort jag tröttna på en sak så börja jag riva tapeter i ett annat rum , det är konstigt att marcus inte har blivit galen på mig :D
Hahaa !
Men ska försöka att hinna med så mkt som möjligt innan jag blir för fet ;b tiss !
Något som känns lite jobbigt är att det är inte säkert att jag har ett jobb att få gå tillbaka till.
Men känner att det är något som jag måste lägga åt sidan och inte stressa över det.
Blir det så , så blir det så.
Då får jag helt enkelt se det som en nystart.
Tack gode gud för att jag har ett jobb nu så att jag kan få en hyfsad mammapening och för att jag är medlem i a-kassan , så om jag skulle bli av med jobbet så har jag åtminstone det (:
Känns skönt att jag hinner spara undan lite pengar innan vårat lilla hjärta kommer ut , så att vi får en bra start :)
Innan jag blev gravid så tyckte jag att det det var hur många som helst som ska få barn eller som har nyss fått.
Och nu vi :)
Vem blir nästa ?

v