Igår for vi iväg till förlossningen i Falun för en kontroll.
Ännu en gång så hade jag inte kännt nummer två på hela dagen.
Behöver ju inte vara något eftersom att dom rör ju sig mindre nu när det inte finns så mycket plats. Men vi ringde in och frågade vad vi skulle göra.
Då ville de att vis kulle komma in med en gång även om det inte är något så kan det vara skönt att kolla upp.
Jag var inte alls orolig för att det skulle va något fel eftersom allt har gått så bra hela tiden och allt har sett bra ut.
Men när vi kom fram så kändes det lite jobbigt, eftersom man inte vet hur det ser ut egentligen, tänk så var det faktiskt något som inte stämde?
Så vi kom in och så fick jag lägga mig på britsen, på med två bälten som mäter hjärtljuden och något som mäter om man har sammandragningar.
Barnmorskan hittade på bådas hjärtljud nästan med en gång, tvåans tog en stund men den fanns där!
Oh va skönt, då kan man pusta ut.
Hon sa också att tvåan ligger väldigt långt in så det är inte så konstigt om jag inte känner den så ofta.
Trodde att det var klart så men då skulle vi få vänta på att läkaren, som just då var på akuten, skulle komma och göra ett ultraljud för att se så att tvåan rör sig.
Sen kände barnmorskan efter på magen om hon kunde hitta på tvilling 2, jag hade ingen aning om att man kunde klämma på magen så mycket!
Kändes nästan som att hon skulle gå igenom mig, det va lite obehagligt.
Men hon måste ha hittat på h*n för sen va det full fart på båda två hur länge som helst.
Det sparkades hej vilt och det va längesedan det var en sådan cirkus därinne.
Själv tyckte jag att det skulle räcka för att vi skulle få åka hem, nu visste vi ju att tvåan lever och att den rör sig.
Men det skulle ändå göras för att vara på säkra sidan och för att kolla att det fanns tillräckligt med vatten.
Och efter ultraljudet, som såg väldigt bra ut, så fick vi åka hem.
Så nu är allt frid och fröjd igen!